Att fotografera avtryck från skor

För elva år sedan hade vi 1 300 fotoärenden per år, idag närmar vi oss 2 000. Skoavtrycksärenden har också ökat sedan dess, från 40 per år till omkring 200.

Fotografering av skospår

Foto: Marcus Andrae, SKL

Skoavtrycksärendena varierar i omfattning från en timmes arbete till flera dagar och ibland upp till en vecka när det är en komplicerad fotografering. I huvudsak får vi uppdragen från spårgruppen på SKL. De i sin tur har polismyndigheternas tekniska rotlar som uppdragsgivare. Ibland följer vi med handläggaren på SKL till brottsplatsen, men till 95 procent arbetar vi i våra spårfotoateljéer.

När ett ärende med skoavtryck på glasbitar inkommer för fotografering, börjar vi i ateljén att fotografera det i olika sorters ljussättning. Efter det rengörs baksidan av glaset, så störningen från glasets andra sida försvinner. Damm blåses av från spårsidan innan det fotograferas igen. Därefter lyfts spåret till en gelatinfolie, som även den fotograferas.

Hjälpmedel och tekniker

I huvudsak finns två olika sorters skospår. Det ena är torra spår som är avsatta i eller av damm eller liknande. Det andra är fuktiga spår avsatta när skon är blöt, det kan vara blodspår, leriga spår eller bara fuktigt damm som sedan torkat in.

Det finns tre olika sorters folier som vi använder för att lyfta spår:

• DLK-folien (Dustmark lifting kit) gör dammlyft med hjälp av ett elektrostatiskt fält. En bärbar utrustning som används på brottsplatser där metallfolie rullas ut till valfri längd.

• Gelatinfolie används för att lyfta spår som är avsatta med blöt sula, reliefavtryck eller dammspår. Vit folie används bara till mörka spår och spår infärgade med mörkt pulver. Transparent och svart folie kan användas vid lyft av både mörkt och ljust stoft. Vi använder uteslutande den svarta folien, eftersom den har bäst fotografiska egenskaper.

• ESDA-lyft på transparent folie, Electrostatic Detection Apparaturs, ursprungligen avsedd för framkallning av reliefskrift. På laboratorium används en vakuumlåda för att elektrostatiskt lyfta dammavtryck på papper och liknande. Vissa avtryck syns lätt för ögat, medan andra är svåra att upptäcka. Torra avtryck på papper är ett bra exempel på det. Eftersom det oftast inte syns krävs det att vi elektrostatiskt lyfter över dammet från pappret innan det går att se något alls (ESDA). Men i många fall kan vi upptäcka avtrycken med olika ljussättning. Ärendehandläggare har oftast den misstänktes sko och när en DLK-folie kommer in för fotografering jämför spårhandläggaren med sulan vilka spår som kan likna avtrycket av just den skon, eftersom folien kan innehålla många olika spår som inte är aktuella.

Rätt ljussättning

Ljussättning är den grundläggande tekniken vid all fotografering och vid skoavtryck krävs att du är uppfinningsrik. Vid transparent folie och glasbitar finns två vanliga ljussättningar, den ena kallas för mörkfältsbelysning (ljus snett underifrån och svart sammet en halvmeter från glaset/folien, för att få kontrasten) och det andra är släpljus. Allt beroende på hur avtrycket är avsatt. När vi fotograferar blodiga avtryck på en brottsplats kan det vara så att delar av avtrycket är otydligt, men fotografering sker ändå för att säkra dem. Här används tre olika sorters ljussättning som släpljus, reflex och ljus från 45 graders vinkel. Givetvis väljer vi det som passar bäst där och då. Ultraviolett ljus Violett, ultraviolett och blått ljus är bra för skospårsfotografering i blod på exempelvis plastmattor, eftersom vi kan uppnå en starkare kontrast.

Det finns speciellt framtagna kriminaltekniska ljuskällor med tillhörande filter som avgränsar våglängden till ett mycket smalt spektra. Blod absorberar dessa våglängder och då blir spåret mörkt, medan bakgrunden i vissa fall reflekterar i samma våglängd och blir ljust på bilden. Nästa steg är att framkalla spåren med en kemisk metod, exempelvis Amidosvart, som ger spåren en kraftig blå färg och detaljer som tidigare inte gick att se framträder nu mycket klart.

• Amidosvart är ett färgämne som färgar proteiner. Metoden utnyttjas för framkallning av avtryck med papillarlinjer avsatta i, eller med blod på icke porösa material varvid blåsvarta avtryck framträder. Närmare beskrivning finns i standardförfarandet på SKL ”KT-M37 [1.8]”. När det är många spår och ont om tid, väljer vi kanske bort något av stegen. På en brottsplats där jag fotograferade blodiga fotspår valde jag att hoppa över steget med kriminaltekniska ljuskällor och fotograferade de tjugo blodiga spåren med blixt i 45 graders vinkel mot spåret först. Efter det framkallade en forensiker på SKL spåren med Amidosvart. Sedan fotograferade jag spåren igen och det var de fotografierna som sedan användes. De första fanns bara med som säkerhet om de skulle försvinna eller bli förstörda vid framkallningsprocessen.

Foto av innersula

Annemarie Svejderud, forensiker på SKL:s spårgrupp är bland annat specialist på fotspår där innersulan på skon är intressant för att se avtrycket av fotens form. Material i innersulan reflekterar och absorberar ljus, olika vid olika sorters ljus precis som alla material. Vi har en specialkamera med ett filterhjul, för att snabbt kunna skifta mellan olika våglängder som Infrarött, UV och allt däremellan. Den kameran använder jag ofta för att snabbt kunna se hur material och spår reagerar bäst för fotografering. Det senaste ärendet jag fotograferade med den gällde fem olika innersulor där ett par fluorescerade i UV medan avtrycket blev svart. Ett annat par innersulor blev bäst i IR och de andra tre i olika vinklar med vanligt ljus och 45 graders släpljus och reflex.

Utbildning och samverkan

Vi har varje år utbildning för kriminaltekniker i spårfotografering, då vi går igenom de grundläggande spårfotograferingsmetoderna på en brottsplats. Det är tjugo deltagare varje år och totalt jobbar de en vecka med ämnet. Nytt från 2013 är att vi har spårfotograferingsundervisning för omkring 40 lokala brottsplatsundersökare, lokus:ar. Med tekniska rotlarna inräknade är vi omkring 50 kriminaltekniska fotografer inom polisen i hela landet.

Vi fotografer samarbetar och ger varandra support när det behövs i olika fotograferingssituationer och vi har träffats vartannat år de senaste trettio åren för undervisning, praktiska övningar i spårfotografering och utbyte av erfarenheter. Det har varit en viktig motor för att komma till den höga standard på spårfotografering som vi har inom SKL och svensk polis tekniska rotlar i dag. I genomsnitt finns två kriminaltekniska fotografer på varje polismyndighet.

Utrustning

Det finns två sorters utrustning för att dokumentera och säkra spår, olika sorters kameralösningar och skanners av olika slag. I det dyra skiktet har vi mellanformatskameror med sensorstorlek större än 3×4 cm. Här kan nämnas kameror från Hasselblad, Phase One och Leaf, Kvalitén på dessa kameror är mycket hög, både objektivets storlek, som ger bästa möjliga detaljrikedom och sensorns storlek som gör bilderna mer användbara när vi tittar på detaljer i ett spår.

Då det gäller kvalitetsskanner kan nämnas BVDA:s GelScan som enbart kan säkra svarta gelatinfolier. Vi valde mellanformatskameran framför skannern, eftersom vi har förhållandevis mindre mängder men större variation på material med spår på. Skannern passar en verksamhet där det kommer in stora mängder av gelatinfolier. Systemkameran är den vanligast förekommande och har sensor upp till 2,4 x 3,6 cm. Den använder vi också, den går till skillnad mot mellanformatskameran att styra från datorn och är betydligt smidigare att jobba med.

Det är viktigt att använda objektiv utan zoomfunktion, det vill säga fast brännvidd och stativ. Kameran är alltid inställd på självutlösare och spegeluppfällning för att undvika skakningsoskärpa i spårbilderna. Photoshops användningsområden Om det ska gå att bearbeta bilden i datorn fullt ut bör det fotograferas i RAW-format. Det finns flera olika namn på RAW-filen, CR2(Canon), NEF(Nikon), 3F(Hasselblad), DNG(Adobe).

Photoshop är i dagsläget det mest använda programmet för bildbearbetning och finns i fullversion ”Ps CS” och som budgetversion ”Ps Elements”. En spårbild från en svart gelatinfolie öppnar jag i RAW-filsläsaren som är integrerat i Photoshop och gör en stor del av kontrast- och skärpeinställningar där. Därefter öppnar jag bilden med dessa inställningar i Photoshop med 16 bitars färgdjup. Jag inverterar skospåret så bakgrunden blir vit och spåret svart. Nästa steg är att spegelvända bilden så den hamnar i samma riktning som jämförelseavtrycket. När alla justeringar är klara sparas bilden i filformatet TIF, som är okomprimerat, och en mindre kopia i det komprimerande formatet JPEG som liten bild för att passa i exempelvis protokoll. Originalbilden sparas separat och tif-bilden används av handläggaren för jämförelse. Bilden innehåller inspelad metadata av varje händelse alltså alla ovan nämnda ändringar i bilden. Det är en funktion som måste ställas in manuellt i programmet.

Linjalens betydelse

Linjalen är en viktig del i spårfotograferingsarbetet, viktigast är att den ligger exakt i samma höjd som spåret. Är avtrycket i snö eller sand, måste linjalen grävas ned till samma nivå som spåret. Är spåret lyft från ett golv med en folie, är det viktigt att informera att spåret sitter just på en folie. Här finns två skolor, den ena är att man vid foliefotografering alltid använder en spegelvänd linjal med texten ” ”Foliefotografering: Spegelvänd bilden i datorn, så texten blir rättvänd”. (se SKL:s standardförfarande Do-SF104 Skoavtrycksfotografering.doc 5.2.1)

Den andra skolan är att man alltid har en rättvänd linjal och då istället antecknar och informerar att bildfilen innehåller en folie som ska spegelvändas. 3D-spår Spår i sand, snö, jord och liknande ska först säkras med fotografering, varje spår fotograferas fyra gånger med ljuset från ett väderstreck per bild, alltså ljus från fyra håll. Därefter färgas spåret in med pulver eller sprayfärg för ny fotografering. Det fungerar också att göra en avgjutning av spåret i gips eller mikrosil. Kvalitetssäkring Vi har standardförfarande på de olika fotograferingsmetoderna när det gäller skoavtrycks-, fingeravtrycks- och rekonstruktionsfotografering samt UV, IR-fotografering med mera.

Spår- och fingeravtrycksgrupperna på SKL har också standardförfaranden, som även de påverkar arbetssättet vi har med skospårsfotograferingen. Kvalitetssäkring sker kontinuerligt, då vi jämför resultat av tidigare kamerors kvalité och skannrar med den senaste tekniken. Det gör vi tillsammans med spårhandläggare på SKL, fotografer och tekniker på polisens tekniska rotlar och även företag och universitet.

Marcus Andrae
forensisk fotograf, SKL

Marcus Andrae, forensisk fotograf på SKL.

Marcus Andrae, forensisk fotograf på SKL.

Fakta om Marcus, forensisk fotograf på SKL

Bakgrund: Gymnasiestudier på estetisk linje, med foto- och filminriktning. Frilansfotograf inom områdena film-, tv- och stillbildsfotografering. Även tidnings- skolfoto- och sportfotograf. Totalt 20 år som teknisk fotograf inom olika statliga myndigheter, RAÄ Riksantikvarieämbetet och Kungliga Biblioteket, som är Sveriges nationalbibliotek, med digitalisering av handskrifter, kartor, böcker och affischer. Exempel på mitt arbete är Suecia Antiqua som kan ses på www.kb.se.

Min roll på SKL: Forensisk fotograf, med inriktning på sko- och fingeravtrycksfotografering och jag utbildar också i ämnet. Min spetskompetens är inom UV- och IR-fotografering, ljussättning och allt som har med specialkameror att göra. Vi är tre fotografer på SKL, Leif Wetterström, Johan Palm och jag och vi arbetar med alla sorters fotouppdrag som spår- och fingeravtrycksfotografering, rekonstruktion- och sammanpassningsfotografering, makro- och mikrofotografering och föremålsfotografering. Vi jobbar alla tre med dessa fotograferingstyper, men har dessutom specialiserat oss inom olika områden.