Fotografens roll vid rekonstruktioner

En måndag kväll i april 2009 beordrades en polispatrull till Brandbo utanför Fagersta.  En man hade blivit skjuten till döds utanför sitt hem. Utredningen ledde till Estland och efter några månader kunde tre personer gripas för inblandning i mordet.

19 fotografens roll_6

En av de gripna, en 40-årig man, berättade i förhör att han skjutit mannen och gav en bra beskrivning av händelsen. Åklagaren begärde en rekonstruktion med syftet att den misstänkte skulle visa vad han gjorde innan, under och efter mordet. Händelsen hade utspelat sig både inne i villan och utomhus. Vi var två fotografer och en tekniker som skulle sköta planering och genomförandet. Vi som fotografer hade erfarenhet av filmning och rekonstruktioner och kunde lätt visualisera hur man bäst skulle placera kameror och belysning. Då den misstänkte hade rört sig i hela huset innan skjutningen samt jagat offret ut på gården, bestämde vi att dela upp rekonstruktionen i fem avsnitt.

Mycket filmmaterial
Den misstänkte talade Armeniska så trådlösa mikrofoner (myggor) sattes på tolken, den misstänkte samt rekonstruktionsledaren.

Nu kunde det hela börja.

Det tredje och fjärde avsnittet involverade en figurant föreställande offret. Rekonstruktionsledaren bad den misstänkte att först visa hur han agerat vid skjutningen och den misstänkte instruerade figuranten. När det var klarlagt hur han och figuranten skulle agera, slog vi igång en andra kamera och tog om det hela från början, som ett spel. Inga frågor, inga kommentarer, han bara agerade och sa de få ord han sagt den aktuella kvällen.19 fotografens roll_2

Efter att ha fått åtskilliga timmars filmmaterial började ett långt redigeringsarbete. Allt filmat material digitaliserades från DV-videobanden och en bra och överskådlig rekonstruktionsfilm tog form. Kamerorna som visade de bästa vinklarna klipptes in. Onödig film klipptes bort. Ljudet var tack vare de trådlösa myggorna perfekt och inget som sas kunde missas. Olika versioner gjordes. En visade hela materialet och en visade bara själva spelet.

Viktigt med erfaren personal
I Västerås har vi försökt använda oss av samma tekniker som rekonstruktionsledare och vi har ett fast koncept hur vi vill att rekonstruktioner ska utföras. En tekniker kan lättare vara mer objektiv än en utredare i dessa fall och kan då enklare hålla sig till själva händelsen. Vissa huvudpersoner som ska visa en händelse berättar i detalj vitt och brett om hur de agerat, medan andra hela tiden behöver en push för att komma vidare. Samtidigt är det viktigt att inte ställa ledande frågor. Så svårigheten varierar från gång till gång. Därför är det viktigt att veta hur en rekonstruktion ska genomföras och att använda sig av erfaren och kunnig personal för att det ska bli rätt.

Begäran från Fu-ledaren
När Fu-ledaren begär rekonstruktionen vill vi att han eller hon ska tänka på följande:

Syfte och mål med rekonstruktionen?

När, var och hur skall den genomföras?

Vilka får närvara?

Hur många personer skall agera?

Hur skall den redovisas?

När dessa frågor är besvarade kommer vi till nästa del, planeringen.

Noggrann planering
Det kan vara bra att ha tid på sig att planera. Många gånger har det begärts en rekonstruktion där utredare redan innan kontakt med forensiska sektionen bestämt tid för genomförandet. Då har vi fått bromsa dem.

När alla är överens kontrollerar utredaren med huvudpersonen om denne först och främst vill delta. Blir det grönt ljus går rekonstruktionsledaren och fotografen igenom utredningsmaterialet, som förhör med inblandade personer, analyser från kriminaltekniker med mera. Vi besöker den aktuella platsen för att ge en bättre bild om vad som behövs. Saknas belysning, behövs avspärrningar och bevakning?

Fotografen kan se vart man kan placera kameror och hur många som kan behövas. Har händelsen utspelat sig på flera platser/rum, kan en skiss med kameraplaceringarna upprättas.

Skiss över hur kameror och ljus placeras

Skiss över hur kameror och ljus placeras

Vi bedömer tidsåtgången och gör ett tidsschema.

Huruvida huvudpersonen vill agera själv eller inte kan påverka figurantantalet. Ibland har en huvudperson ångrat sig när de kommit ut på platsen och vill inte vara med i bild, så en extra figurant är bra att ha till förfogande. Är det många deltagare är det bra att använda olikfärgade västar för att skilja de åt.

Har det vid brottet använts något tillhygge behövs rekvisita. I Västerås har vi egentillverkade knivar, verktyg och basebollträn i skumgummi och silvertejp. Har det behövts skjutvapen har vi fixat attrapper. Vi tar med olika modeller och storlekar av tillhyggen till rekonstruktionen så huvudpersonen själv får välja det tillhygge som de uppfattar liknar det aktuella vapnet mest.

Ibland behövs det även fordon till rekonstruktionerna. Att fixa bevakningspersonal, figuranter och eventuella fordon brukar vi överlåta till utredarna.

När planeringen är klar skriver vi ett förberedelseprotokoll som vi kallar ”manus”. På manuset framgår tid, datum och plats för rekonstruktionen, syftet, utrustningen samt en deltagarlista på alla närvarande. Om det är flera rekonstruktioner som ska genomföras samma dag med olika huvudpersoner, bifogas även ett schema med den planerade tidsåtgången. Detta manus med tidsschema och eventuell planskiss delas sedan ut till alla deltagare på plats.

Huvudpersonen är regissör
Innan rekonstruktionen ska påbörjas klargörs det alltid för huvudpersonen, åskådarna och figuranterna vad som gäller. Huvudpersonen får frågan om han/hon känner igen platsen och om platsen överensstämmer med dennes minnesbild.

Saknas något på platsen? Behöver något flyttas? Vill huvudpersonen använda någon rekvisita? Viktigt är också att tala om att det är huvudpersonen som styr vad som skall hända och att det är huvudpersonens minnesbild av händelsen som skall spelas upp. Det innebär att figuranterna måste förstå att de inte ska agera efter egen tolkning av vad huvudpersonen förklarar, utan är det oklart måste de fråga huvudpersonen tills det blir så som huvudpersonen minns det.19 fotografens roll_7

Åskådarna, som oftast består av åklagare, advokater, förhörsledare och ibland rättsläkare, får inte under filmningen avbryta med frågor. De får vänta till efter rekonstruktionen är genomförd. Då blir alla tillfrågade om de har några frågor varpå en frågestund brukar uppkomma.

Då det är huvudpersonen som står för regin är det alltid svårt att veta utgången på det som utspelas. Vi kan förbereda oss så pass att vi läst bland annat förhör, men inte allt för sällan har huvudpersonen ändrat eller lagt till moment som gör att de tänkta kameraplaceringarna måste ändras eller att platsen rent av måste utökas till ytterligare rum eller område. Att vara flexibel är därför viktigt.

En inledning är bra att ha med på filmen. I den ska K-nummer, plats och datum framgå, samt syftet med rekonstruktionen och vem som är huvudpersonen. Vi brukar oftast  läsa in den på plats före eller efter genomförandet.

Omfattande redigering
Efterarbetet kräver ofta flera arbetsdagar. Filmmaterialet ska redigeras så mellansnack och slaskfilm klipps bort. Ljud skall synkas till bilderna och informationstexter med bland annat K-nummer och deltagare ska skrivas. Trixet kan vara att förvandla all film till en händelse som stämmer överens med verkligheten och då gärna som en spelfilm som man ska förstå utan att i efterhand behöva förklara för åskådarna vad de såg.

Och vem kan klara detta bättre än en fotograf?

Maria Gradin Öijer

Maria Gradin Öijer

Maria Gradin Öijer, Fotograf
Forensik 2, Forensiska sektionen