Handstilskonferens på Oahu, Hawaii

I augusti 2014 gick “The 72nd Annual General meeting of the American Society of Questioned Document Examiners – ASQDE – joint meeting with the Australasian Society of Forensic Document Examiners, Inc. – ASFDE”, av stapeln i Honolulu, Hawaii.

Handstilskonferensen hölls i Honolulu på Hawaii.

Handstilskonferensen hölls i Honolulu på Hawaii.

Temat för konferensen var ”QD Sans Borders” och SKL bidrog med en poster samt deltog i en paneldebatt angående olika skalor tillsammans med 18 andra deltagare från tolv länder. Under fem intensiva och lärorika dagar samlades deltagare från ASQDE och ASFDE med inbjudna gäster på Waikiki Beach Mariott Resort & Spa, Oahu, Hawaii. Över 30 föreläsningar blandades med bland annat posterpresentationer, en paneldebatt om skalan, en fantastisk workshop om skickliga förfalskningar samt utställningar och presentationer från Forensic Technology, Inc., Pikaso Software, ChemImage och Foster & Freeman.

Undersökning av namnteckningar i kopieform – hur svårt kan det vara?

Vi i Sverige undersöker inte namnteckningar som föreligger i kopia, dels för att vi måste kunna se skriftens detaljer vid en mikroskopisk undersökning, dels för att man inte vet om och hur en kopia kan ha manipulerats. I en posterpresentation presenterades ytterligare ett mycket bra skäl till att inte undersöka en namnteckning i kopieform. Timothy Campbell från Canada Border Service Agency redogjorde för ett ärende där namnteckningen i original såg helt normal ut, men där kopiatorn la till tremor/skakningar på arkivkopian.

Tremor brukar man kalla de skakningar som kan förekomma antingen hos äldre eller hos av sjukdom försvagade personer. Andra typer av skakningar kan man hitta hos personer som försöker efterbilda en annan persons namnteckning. En kopia behöver alltså inte vara medvetet manipulerad för att inte stämma med verkligheten utan det räcker med att kopiatorn läser av och tolkar bilden fel för att allvarliga avvikelser från originalet ska ske.

Konsten att förfalska en enkel namnteckning

En föreläsning som hölls av Williams Mazzella från universitetet i Lausanne presenterade en studie ur ett examensarbete utförd av Liv Cadola. Studien gick ut på att man bad olika personer att träna på ett urval av enkla namnteckningar, för att sedan försöka att efterbilda/förfalska dem. Personerna var indelade i tre grupper, där grupp ett bestod av konstnärer och professionella designers, grupp två av studenter och grupp tre av vanliga personer.

Trots att testpersonerna i allmänhet varit medvetna om de problem som man stöter på när man försöker att efterbilda en annan persons namnteckning, har man i regel inte kunnat göra någonting åt det utan misslyckats, framförallt när det gäller streckkvaliteten. Detta innebär att trots att en namnteckning ser enkel ut är det oerhört svårt och komplicerat att efterbilda den. Ett test, vilket bestod av ett urval av äkta och förfalskade namnteckningar, gick sedan ut till olika handstilsundersökare. De hade i regel inte några större problem att avgöra vilka namnteckningar som var äkta och vilka som var efterbildningar.

Workshop: Skillful Freehand Signature Simulation

Linton Mohammed från Forensic Science Consultants, Inc och Lloyd Cunningham, privat handstilsundersökare verksam i Kalifornien, höll en dags utbildning och workshop i konsten att åstadkomma samt avslöja en bra förfalskning av en namnteckning. Lloyd, som arbetat i många år som handstilsundersökare och dessutom har en lång erfarenhet av kalligrafi, visade hur han går till väga för att skapa en riktigt bra förfalskning. Han berättade om olika tekniker, olika pennsorters fördelar respektive nackdelar och vad man som handstilsundersökare bör tänka på när man undersöker skickliga förfalskningar. Han pratade också om svårighetsgraden och begränsningarna som förfalskaren möter, samt att det är ytterst få personer som är kapabla att åstadkomma en riktigt bra förfalskad namnteckning.

Även här hade man gjort tester där olika personer, däribland ett antal handstilsundersökare, blivit ombedda att träna på och sedan efterbilda en annan persons namnteckning. Trots att handstilsundersökarna vet vad man ska tänka på när det gäller att åstadkomma en bra förfalskning, misslyckades även de mer eller mindre överlag.

Workshopen gick ut på att utifrån ett antal namnteckningar identifiera vilka som var äkta namnteckningar och vilka som åstadkommits av Lloyd Cunningham. Han hade också på vissa ställen medvetet lagt in de ”fel” som en mindre skicklig förfalskare kan göra och som en handstilsundersökare bör ge akt på. Att få chansen att titta närmare på en förfalskad namnteckning utifrån en förfalskares perspektiv och att samtidigt få förklarat varför han gjort de val han gjort – gällande exempelvis pennsort, skrivhastighet och penntryck – gjorde att övningen var mycket intressant och lärorik.

Paneldiskussion: Signature and Handwriting Conclusion and Scales

Ett av konferensens huvudsyften var att ha en paneldiskussion angående de olika skalor som förekommer hos de olika laboratorierna. I panelen ingick 18 deltagare från tolv olika länder, däribland undertecknad, vilka bland annat presenterade sina respektive laboratoriers skalor, resonemanget kring dessa samt den skala som deltagarna själva tyckte skulle vara lämplig att använda. Efter presentationerna uppstod en diskussion angående det logiska synsättet samt fördelarna och nackdelarna kring detta.

Av de länder som representerades i debatten använder framförallt Sverige, Nederländerna och vissa laboratorier i Australien det logiska synsättet. Många av de övriga laboratorierna använder en niogradig skala utarbetad av The Scientific Working Group for Forensic Document Examination – SWGDOC –, vilket bland annat betyder att de högsta graderna innebär att den omstridda handlingen ”är/är inte” skriven av xx.

Huvudsyftet med detta ska enligt uppgift vara för att tydliggöra handstilsundersökarens slutsats för rättsväsendet. Paneldebatten visade på det avstånd som för närvarande finns mellan de laboratorier som använder det logiska synsättet och de laboratorier som använder skalstegen ”är/är inte”, även om en del av mötesdeltagarna som använder SWGDOC:s skala vill, alternativt är på väg att börja, använda det logiska synsättet.

I realiteten tänker undersökarna från de olika länderna på i princip samma sätt: Ett ”är/är inte” innebär enligt SWGDOC:s skala inte en direkt identifiering, utan ska snarare ses som SKL:s ”talar extremt starkt för att/för att inte” (Grad 4), men för att underlätta och enligt deras mening tydliggöra för rättsväsendet väljer man att dra saken till sin spets. Många av dessa handstilsundersökare använder även en mothypotes, även om den som regel är underförstådd i utlåtandet.

Förutom medverkan i paneldebatten bidrog även SKL med en poster utarbetad i samarbete med Anders Nordgaard med titeln “Evidence Evaluation in Handwriting Analysis. A poster for ASQDE’s 72nd Annual and ASFDE Joint Meeting” där den svenska skalan presenterades.

Anna Molin, handstilsundersökare/forensiker, SKL