Pensling av fingeravtryck

Att framkalla fingeravtryck med pulvermetoden är inte hightech, men är ändå den vanligaste metoden för att säkra spår på brottsplats.

penselstall

Det känns lite konstigt att vi förväntas vara födda till pulverpenslare, för någon utbildning vet jag inte att det finns. När vi börjar kriminalteknikerutbildningen på SKL förutsätts vi ha grundläggande kunskaper. Samma sak för de som börjar lokusutbildningen. Ingen som jag har pratat med har fått någon internutbildning när de börjat jobba på en teknisk rotel eller som lokus. Ibland finns lite övningsgods, pulver och en pensel, sedan är det upp till var och en att träna.

När jag började vid teknisk rotel fick jag första dagen en stapel med stulna bilstereoapparater och en fjäderpensel i handen och fick börja på egen hand. Samma sak när jag började gamla teknikerutbildningen på PHS. Då fick vi en plastback med olika material som flaskor, muggar, ölburkar och kartonger som vi skulle pensla på. Men någon instruktion eller beskrivning av olika penslar och tekniker fick vi aldrig. Här var det ”learning by doing” som gällde.

Jag har sökt i böcker och instruktioner, både svenska och internationella. I en australiensisk grundbok i kriminalteknik på nästan 500 sidor står helt kort att ”fingeravtryck kan penslas med olika typer av pulver.” I den amerikanska boken ”Forensic Sience” på nästan 800 sidor avhandlas ämnet pulverpensling på en kvarts sida inkl bilder.

I svenska instruktioner står det med bestämdhet att vi ska pensla endast i en riktning. Av någon anledning har det där med endast en riktning blivit en cementerad sanning som biter sig fast, även när vi gått över till helt andra typer av penslar. Ska vi prata riktning är det kanske så, att vi vid de sista penseldragen ska försöka följa papillarlinjerna. Något som inte är helt enkelt med tanke på formen. Jag hittar väldigt lite om penselegenskaper, hur vi ska hålla penslarna eller hur vi kan variera penslandet efter olika typer av spår. Hur penseln hålls borde vara elementärt att lära sig.

Jag pratade med några deltagare på senaste lokuskursen och där hade det inte diskuterats penselteknik. Ett tema som ständigt faller mellan stolarna. Att pensla fingeravtryck, både med zephyr-och fjäderpensel är ett hantverk som kräver lång träning. Dels själva tekniken att pensla och dels att kunna bedöma hur olika typer av spår ska angripas.

Arbetstekniker och penslar

Visst kan vi tro att det bara är att pensla på, men då förringar vi yrkeskunskapen. Jag brukar dra parallellen till en målare som med enkelhet drar ett par säkra penseldrag på en fönsterkarm, helt utan kladd ute på fönsterrutan. Så lätt det ser ut. Samma sak är det med fingeravtrycks- pensling. Egenskaperna hos ett fingeravtryck är otroligt varierande. Några är väldigt sköra medan andra torra och riktigt stabila. Självklart kan vi inte pensla dessa olika på samma sätt. Det verkar också som att den pensel vi får i handen första gången, blir det verktyg vi använder under resten av karriären.

Klicka för att förstora bilden.

Klicka för att förstora bilden.

Jag vet inte om det beror på CSI, men efter att ha ringt runt lite kan jag konstatera att nästan alla tekniker använder zephyrpenseln. Säkert är det många som nu protesterar, men i min värld är fjäderpenseln betydligt lättare att arbeta med, särskilt för nybörjare. Att bli en duktig ”zephyrpenslare” kräver lång träning och att snurra några varv för mycket kan lätt ödelägga ett annars bra spår. Ofta framförs argumentet att vi kan pensla stora ytor snabbt med zephyren, men jag vill nog mena, att med rätt teknik går det minst lika snabbt att arbeta med fjäderpenseln.

Enligt leverantören KTM är vi i Värmland de enda som använder den rena fjäderpenseln, men jag vet att den även används i Västra Götaland. Några andra rotlar använder den gamla fjäderpenseln som har en gummituta i bakkant som blåser ut pulvret i penseln. Mer anmärkningsvärt är att många inte ens har hört talas om fjäderpenseln. Vad vi också behöver lära oss är att pensla in en ny pensel innan den går att använda riktigt bra. Gäller både zephyr- och fjäderpensel. En zephyrpensel behöver slås kraftigt ett tjugotal gånger mot en bordskant eller liknande så penselspetsens fibrer delar upp sig, då spetsen på en ny zephyrpensel äralldeles för hård.

En helt oanvänd fjäderpensel kan inte hålla kvar sotet i fjäderspetsarna förrän vi arbetat in rejält med sot och sedan slagit penseln upprepade gånger mot ett underlag så att penseln mättas med sot. När hela fjäderpenseln är jämngrå och täckt med ett lager grundsot är pensel klar att användas.

Penselteknik

När jag penslar med fjäderpensel brukar jag börja med att skaka pulverburken eller att slå den mot ett hårt underlag så att pulvret fluffas upp. Sedan doppar jag penseln ordentligt i sotet och gör därefter en kraftig knyck med handleden så att det bildas ett litet sotmoln som fördelar sig jämt över hela fjäderytan. Jag har sett många ta tag i fjäderpenseln och håller den med ett stadigt grepp. Själv håller jag den med tre fingrar. Penseln blir då liksom gyroupphängd och då gäller det att sätta fart på den helt avslappnade handleden. Beroende på hur spåret är beskaffat penslar jag sedan olika hårt.

Grundmetoden är att ha bra fart på penseln, men med så lätt tryck att bara de yttersta fjäderspetsarna kommer i kontakt med spåret. Är det smutsigt runt spåret får jag istället doppa ner penseln genom att försiktigt dutta fjäderspetsarna mot spåret. Det för att undvika att smuts dras in från sidan och repar spåret. Ibland är spåren torra och har svårt att ta åt sig sot. De kan vara gamla eller också har det varit varmt, så att de torkat snabbt. Då kan det vara en metod att slå den sotindränkta penseln med riktig kraft mot spåret. Ungefär som man slår med en mattpiska. Inte sällan börjar spåret framträda på femte, sjätte slaget. Den här metoden kan också fungera bra på riktigt tunna spår, men har det inte torkat riktigt får vi så klart slå lite mera varsamt.

Magnetpulver

Kollegan Dahn Rööhs kom för ett par år sedan hem från IAI:s konferens och hade träffat en amerikans fingeravtrycksekspert med ett helt arbetslivs erfarenhet av att pensla fingeravtryck. Hon verkade enligt Dahn ha en näst intill outsinlig erfarenhet och kunskap. Ett knep hon brukade använda var att blanda lite sotpulver i magnetpulvret för bättre bett i pulvret. Hon använder dessutom ofta magnetpulver på metallföremål.

Efter att ha penslat på magnetpulvret och fått ett tätt tecknat avtryck började hon slå föremålet kraftigt mot ett underlag för att få överflödigt pulver att skaka av. Sedan började hon rensa spåret med en helt ren zephyrpensel. Hon snurrade då penseln vinkelrätt mot spårytan och arbetade, så lång det var möjligt, i papillarlinjernas längdriktning.  Jag har prövat tekniken och vet att det går att få fram fantastiska avtryck med magnetpulver även på metall.

Öka kunskapen

Det finns så mycket att lära, men visst är det synd att ständigt behöva uppfinna hjulet. Kanske är det för att sotpensling inte känns high-tech som vi inte tar tekniken på riktigt allvar. Visst känns det lite mera häftigt att prata dna, CNA, crimescope med mera och hur sexigt är det att prata om sot i näsan och svartkladdiga fingrar. Men faktum kvarstår, på brottsplats är vi hänvisade till penslingstekniken när inte föremål kan tas med till labbet.

Jag vill att alla som ska jobba med kriminalteknik får inleda med en grundlig utbildning i penselteknik. Detta gäller både kriminaltekniker och lokus och jag tycker att detta borde vara en naturlig del av den formella utbildningen på SKL. Tills det blir verklighet ligger det på alla tekniska rotlar att med hjälp av erfarna kollegor anordna utbildning i penslingsteknik och om olika penslar. Kanske kunde det vara en idé till en workshop på en teknikerkonferens.

Jag önskar också att fler ger fjäderpenseln en chans. Den är betydligt mer tillåtande för misstag och är minst lika snabb att arbeta med. Jag har jobbat med båda typer av penslar och vill påstå att resultatet blir minst lika bra, om inte bättre med fjäderpenseln.

Ragnar Nordanstig
inspektör Polismyndigheten i Värmland